Hösthelg

Denna helg har vi haft besök av Siv och Ivar. De gillar att gå i skog. De gillar att plocka svamp. Det gör jag också.

Så, jag tänkte att jag skulle visa dem min favoritskog: Järna Vattgruva med tillhörande mosse. Vi gick och vi gick och vi gick. Ett tag var vi lite vilse men till slut hittade vi tillbaka till utgångspunkten. Efter två timmar fick vi äntligen sitta ner vid tjärnen och fika lite.

På kvällen kom Stig, Harriet, Alva och Micke på middag. Bäbisen låg i magen.

Idag, söndag, pustar vi ut i soffan, Max och jag.

Naturen överträffar sig själv i skönhet

Max försökte meta men gav upp

Ivar, den praktiske hade med sig en stol

Sivan tog kort med telefonen

Jag tog kort på mig själv, då blir det så här

Ett Sauvignon Blanc som jag måste komma ihåg att köpa nån gång

Sommaren

Denna sommar. Den har varit bra. Den är inte slut än.

Doftpionerna doftade

Manne bodde hemma

Ebba blev en viking

Vi bilade mycket

Linnea stod brud

Vi bestämde oss för att gifta oss

Chloé var en sötnöt

Jag blev en badare igen

Blåbären höll på att torka bort

Oliver pustade ut

Kotten flyttade in

Båten roddes runt ön

Jag fortbildade mig i Dublin

Så kom augustikvällarna

och rönnbären

och så köpte jag nya springskor.

Jag är nöjd och glad.

Det här med vårdgaranti

För tre månader sedan fick ju sambon sin ADHD-diagnos. Utredningen gjordes på ett privat företag eftersom Södertälje sjukvård hade alldeles för långa köer. Vid första mötet med psykiatrienheten i Södertälje var de tydliga med att de gjorde bara utredning om man var villig att prova medicinering. Sambon var villig.

Nu har tre månader gått och han har fortfarande inte fått en läkartid för utskrivning av mediciner. Hallå!!! Det var ju ni som villkorade medicinering!!!

Han har ringt och frågat och tjatat och tjatat om en läkartid men de svävar på målet och kan inte ge honom en tid inom överskådlig framtid. Till slut får han prata med överläkaren och han ser inte någon möjlighet att ge honom en läkartid. Nästa dag ringer sambon igen och säger att överläkaren inte ser någon möjlighet och att nu har snart tre månader gått och kan han åberopa vårdgarantin igen..?

- Jag vet inte....jaaa, vem bestämmer det....kanske, kanske inte, svävar sköterskan iväg. Kanske du kan ringa till kansliet för vårdgarantin?

Sambon ringer till kansliet för vårdgarantin där de bara skrattar och säger att de bara utför pappersexercisen. Rekommendationen ska komma från vårdinrättningen.

Sambon ringer igen till psykiatrienheten och försöker åberopa vårdgarantin. När de fortfarande inte vet hur de ska göra säger han att han tycker att han gör deras jobb nu. I dagsläget vet jag faktiskt inte hur det gick för vi bara väntar och väntar.

Alltså, vad är det här?? Om man inte har tillräckligt många läkare för att utreda alla som behöver det, då måste man köpa tjänsten utifrån. Det blir dyrt och då förhalar man processen så länge man kan så att man ska slippa betala för denna tjänst. Vore det inte bättre och billigare att anställa fler läkare så att man kan beta av den långa kön till ett rimligare pris. Jag förstår ju inte vare sig landstingspolitik eller landstingsekonomi men att det är uppåt väggarna, det fattar ju vem som helst.

Och mitt i alltihopa står kunderna/patienterna och får inte den hjälp de behöver. Vad var det för vits med att göra en utredning om man inte får möjlighet att prova medicinen som var villkoret för utredningen?

Diagnos i familjen

Så äntligen fick sambon sin diagnos idag. Han var lite nervös innan. Tänkte att de kanske inte tyckte att han hade så stora bekymmer. Men han kom ut ur läkarrummet glad som en lärka.
- Klockren ADHD, sa han med ett stort leende.
- Jippie, svarade jag.
Tänk som det kan vara. Vi firade med att äta wienerschnitzel på ett sunkigt hak i Haninge centrum.

Flera år har den här resan tagit fram till utlåtandet idag. Från första undran när dottern fick diagnos ADD. Kommer det ändå inte från dig? Det är ju ärftligt...
Vidare från undran till diskussioner och letande i minnet, hur det var förr, till min erfarenhet från skolan, till koll på nätet, läsa kriterier. Med bestämdhet tro att jo, det är nog ADHD du har. Första kontakt med vårdcentral som inte gav något mer än ett avslag på ansökan om remiss. För välfungerande.

Jag i uppror. Men vad i hela helvete! Han fungerar ju väl eftersom han har blivit vuxen och för att jag har varit där precis hela tiden och kompenserat för än det ena, än det andra! Träff med ny läkare. Jodå, du har nog ADHD men vi ska vänta lite innan vi skickar en ny ansökan. År går och till slut skickas en ny remiss. Till psykiatrin för intervju och självskattning. Ja, det kan ta år det här för köerna är långa, sa de.

Till slut sa någon: - Du kan ju åberopa vårdgarantin.  - Härmed åberopar jag vårdgarantin, utbrast sambon genast. Och fick snabbt som fanken en tid hos en privat utredare. Fast några månader framåt förstås. Testerna tog några dagar och så idag, träff med läkare. Diagnos ADHD.

Fan, vad bra det känns. Nästa steg är att träffa psykiatrin och få medicin utprovat för att se om det ger någon effekt på de problem som trots allt finns kvar.

För mig som står bredvid och hejar på är ändå det bästa att jag under resans gång gått från att vara heldeprimerad över det antagna faktum att ADHD råder och då är saker som de är till att ha förlikat mig med sakernas tillstånd och är glad över beskedet. Underbart.

Vi gläder oss båda.

Hemsamarit

Idag har jag varit hemsamarit hos Erika. Hon var så sjuk så sjuk och hennes sambo borta på kurs. Jag åkte dit vid halv tio och då kom hennes väninna för att hämta minstingen för några timmar. Jag stannade i huset med halvsjuka barnbarn. Lite mat blev lagad, diskmaskinen urplockad och iplockad. Kylskåpet fick sig en rengöring och tvättstugan en sortering. Erika sov och sov.

Vid halv två kom lilleman tillbaka och sedan orkade Erika vara upp en stund på kvällen. Det var så mysigt och trevligt så. Åker nog tillbaka i morgon och fortsätter med tvättstugan.

Så förflöt första dagen på sportlovsveckan.  I morgon ska jag gå på bio med kollegan Ingrid och se The story of Pi. Det blir supertrevligt. Fika lite kanske.

Jag njuter av ledighet.

Sportlov 2013

Mitt sportlov har börjat och jag har börjat det så bra. I går bestämde jag att jag inte fick ha någon skärmtid innan kvällen. Jag har nämligen så lätt för att fastna timmavis vid en skärm och blir passiv, känner mig deprimerad, slö och håglös efter att tiden gått förbi utan någon kreativ aktivitet alls.

Så, i går fick jag jättemycket gjort. Inte nåt särskilt roligt men ändå. Jag handlade mat, städade på nedervåningen, tvättade, lagade mat och var på ett strålande humör. Jag var aktiv och gjorde sådant jag vill och behöver göra och det var räckte för att få mig att må bra.

Mot kvällen öppnade jag datorn en stund men lusten gick fort över. Tittade på melodifestivalen bara för att Army of Lovers återförenades. Ebba serverade stekta bananer med glass och sirap. Gott som bara den.

Idag har jag inte varit lika sträng mot mig själv men ändå bara suttit en liten stund vid datorn och inte flera timmar i sträck. Jag har varit ute och solat en stund, tvättat, strukit, skakat sängkläder, städat övervåningen, torkat golv på nedervåningen, sorterat strumpor och nu funderar jag på vilken mat jag ska laga i dag.

Det var första helgen på sportlovet. Hur bra ska inte resten av veckan bli? Jag funderar starkt på att åka skidor någonstans om solen fortsätter lysa. Måste ju träna upp mig lite nu när jag ska åka till Idre med min klass vecka 12. Dessutom ska jag ju plugga och skriva lite. Läsa och bedöma kockarnas arbeten så att de kan få tillbaka allt efter lovet.

Jo, det finns definitivt jobb att göra. Datorn kan få vara.

Förresten, ICA i Järna har börjat sälja LCHF/GI-bröd. Det gillar jag.

Plugga - igen

I morgon börjar plugget, i morgon börjar plugget, i morgon börjar plugget.

Jävlar vad kul!