Nu blev det jobbigt

Jag har just skickat iväg ett mail till mina elevers föräldrar där jag berättar att jag inte kommer att vara på Eneskolan detta läsår. Det kändes jobbigt. Jag känner mig som en svikare. Jag har en sådan nära kontakt med mina elever och jag vill egentligen inte lämna dem men tyvärr....jag kan inte ta dem med mig när jag går vidare i livet. Hur gärna jag än vill. Så, jag får leva med denna känsla. Det är kanske så att jag tycker att denna skilsmässa är jobbigare än vad de tycker. Haha, de kanske är glada över att bli av med jobbiga tanten. Men för mig känns det i hjärtat. Hjälp. Hoppas hoppas hoppas det går över.

Jag är skiträdd och spänd och nervös inför den nya utmaningen att jobba på en gymnasieskola. Jag har ju inte en blekaste aning om hur det är eller vad jag ska göra eller vad jag ska kunna. Undervisa kan jag men allt det andra....huuuu. Hoppas hoppas hoppas att mina nya kollegor är snälla och hjälpsamma och att jag får lite starthjälp i början, rätt mycket hjälp vill jag ha.

Det är några dagar kvar av vånda innan jag kastar mig in i det hela. Ska plugga på GY11 under tiden så gott jag hinner mellan städning, tvättning och återställande av huset efter isolering och golvläggning. Det har varit ett par hektiska veckor här på slutet av sommarlovet. Puhh

Dessa underbara dagar

Varje morgon vaknar jag med huvudet nedanför det öppna fönstret. Sval luft strilar ner i mitt ansikte. Himlen är blå och lönnarnas blad är solfläckade. Ett och annat tjatter från någon småfågel hörs. Ingen vind. Det är tidigt. Jag är ledig. Dagen ligger framför mig och jag känner faktiskt att det som kanske kan benämnas som lycka är just detta.