Ogan, ett intressant ställe

Igår var det visning för hugade hyresgäster. Vårt hus och grannens hus skulle inspekteras. Jag städade hela dagen, mycket och länge. För en gångs skull tyckte jag att det var roligt att städa helt ensam. Ja, Ebba städade faktiskt sitt rum. Men jag hade energi och lust och det gick undan hela dagen.

Vid femtiden kom den första gruppen och sedan rullade det på. Många många många är intresserade av att hyra våra hus här på Ogan. Det förstår jag. Det är förförande vackert och mycket trevligt här. Husen är också väldigt fina och intressanta. Tyvärr kan ju bara två familjer få plats här och det blir en riktig nöt för hyresvärdarna att knäcka när de ska bestämma sig för vem och vilka som ska få den äran att bo här.

Jag vet hur det känns när man hittat ett ställe man vill bo på. Man vet inte hur man ska göra för att övertyga den som ska bestämma att just jag, just jag behöver bo just här. För det är så det kan kännas. Många många var mycket trevliga igår, eller alla var trevliga. Men det är ju ändå så att de som ska bo här ska passa in här och passa hyresvärdarna. Så är det bara.

Det kändes inte alls konstigt att visa upp sitt hem för vilt främmande människor som gick runt och glodde på allt som var mitt. Men jag har ju bestämt mig för att lätta härifrån och då står ju det som ett positivt märke framför mig. Jag ska till något annat och det är ju spännande för mig.

Om flyttning ska jag skriva en annan gång. Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur det är att flytta. Jag har nämligen gjort det så ofta så jag kan räkna mig som expert på det. Hm, kanske det ja...skriva en bok om flyttning. Det har nog ingen gjort förut. Återkommer.

En ensam öl

Här sitter jag och dricker en Gösser i min ensamhet. Ebba är uppe på sitt rum med pojkvän och potatisen kokar och kokar och jag väntar och väntar på någon att dela middagen med. Medan jag väntar dricker jag en Gösser och den är visst starkar än jag trodde den skulle vara för nu är jag alldeles vimmelkantig. Bäst jag äter lite mat innan jag tar nästa (de är så små).

Tillbaka från Österrike

Jag får väl skriva att jag är tillbaka, eller vi rättare sagt. Resan gick bra och fort både fartmässigt och tidsmässigt. Autobahn är roligt att köra på. Jag skulle vilja påstå att man blir en mycket bättre bilförare efter att ha kört en vända på autobahn. Tyskar kör snabbt och diciplinerat. Det går att lita på dem. Man känner sig trygg. De har koll. De är hänsynsfulla och artiga. Det är inte svenska bilförare. När man kört på autobahn och sedan kommer hem till Sverige märks det fort vilka sega självgoda mesproppar vi svenskar är på vägarna. Oartiga rentutav, här ska JAG köra i 110 och JAG tänker ligga kvar härute i ytterfil och proppa igen framkomligheten för JAG har rätt till det för JAG håller hastighetsbegränsningen.

Vi åkte till Wien, vi åkte till Salzburg, vi klättrade upp till en asgammal borg, vi åkte till Kehlsteinhaus och kollade in Hitlers tehus, vi åkte tillbaka till Wien, vi packade, vi städade, vi sprang i trapporna tills vaderna var som stenbitar, vi åkte hem till Järna, vi packade in Manne i hans nya bostad, vi åkte hem till Ogan. Allt gick bra och var roligt förutom en sak.

Hitlers place. Här måste klagas. Oavsett vad man nu tycker om den gubben så är ju ett hus som han har varit i och som finns på dokumentärfilm intressant. Det tillhör vår moderna historia. Vi tycker ju om att titta på andra historiska platser där andra historiska diktatorer hållt hus, typ Ceasar m fl. Ingen skulle komma på tanken att göra med de platserna det man gjort med tehuset. Alltså, vindlande väg uppför berget, buss upp sista biten, jättedramatiskt, lång gång in i bergt, hiss av guld upp till huset 124 m. Sen är man uppe och vad ser man? Hela huset är ockuperat av en restaurang och tingeltangleförsäljning. Inget finns kvar. Det finns fem fotografier som föreställer byggandet av huset med tysk text. Inget annat. Man kan gå in i det runda rummet som man sett på film och man kan gå runt på altanen utanför. Men hela skiten består av restaurang. Det är bedrövligt. Kanske dubbelmoral. Det kan ju tyckas att tyskarna inte är så intresserade av att visa på Hitlers förehavanden eller informera om saker och ting men de vill ändå tjäna pengar på att sälja mat i det hus de egentligen inte vill visa. "Vi sitter här och äter i Hitlers hus men vi låtsas som om det är ett vanligt hus högt uppe på ett berg med strålande utsikt". Man blir sur. Sen blev man sur för att det var regn och dimma den dagen så man inte såg mer än trädtopparn nedanför. Men det kan vi ju inte anklaga tyskarna för.

För övrigt köpte vi ett hus medan vi körde autobahn ner till Wien.