Arbetsförmedlingen

Idag har jag ringt arbetsförmedlingen. Inte för min egen skull utan för min dotters. Jag har gått i tron att af i Södertälje har speciellt stöd till de som har ett funktionshinder. Men hahaha, vad jag fick veta idag. Det enda stöd dottern har fått är möte med en psykolog. Hon tyckte psykologen var skum och vill inte gå dit igen. Så efter mycket ringande och letande kom jag fram till en person som jag trodde var hennes handläggare. Nej, hennes namn står bara på alla papper som gäller ungdomsgarantin.

Ja, vad är ungdomsgarantin då? Vet inte riktigt. Jag tror att det är ett program för att få ut ungdomar i arbete så fort som möjligt. På praktik eller nåt, jag vet inte faktiskt.

I alla fall, när jag beskrev dotterns dilemma för handläggaren (som inte var dotterns) tyckte hon att dottern skulle få en tid hos nån som hade hand om ungdomar med funktionshinder. (Har dottern ett funktionshinder? Det låter som rullstol eller autism eller nåt). När jag rabblade personnumret såg hon att dottern redan har en handläggare.

Jaha!!! Som ingen av oss känner till!!! Okej, jag frågade då om hon var specialist på neuropsykologiska handikapp och då släppte hon infon: Ärligt talat, det finns ingen här som är expert eller specialist. Vi samarbetade förut med Globen som har experter och specialister men det samarbetet har tagit slut.

Där fick jag för att jag har gått och trott att det finns ett vettigt och bra program för ungdomar som min dotter SOM BEHÖVER HJÄLP UT I ARBETSLIVET!!!!!!

Dessutom är det en djungel på AF när det gäller rutiner. Jag är inte dum i huvudet utan ganska smart när det gäller att lista ut hur man ska göra i olika byrokratiska instanser men AF förstår jag mig inte på. Hur ska det då inte vara för den som är ung, inte har någon erfarenhet och som inte förstår något alls.

Jaja, till slut sa människan i telefonen att hon skulle skicka ett mail till dotterns egentliga handläggare och beskriva situationen och be henne skicka ett mail med en mötestid. Kanske kanske är det en vettig människa som går att prata vettigt med.

Herregud, det enda vi begär att dottern ska få komma ut och praktisera för att prova på arbetslivet. Hur svårt kan det vara?

Jo, nu är det synd om mig.

Åh, hjälp vad sjuk jag är. Ligger i soffan hela dagarna och i sängen hela nätterna. Orkar inte göra något och orkar inte sova. Orkar inte göra mat och är ändå hungrig. Hoppas jag mår bättre i morgon för jag blir tokig på att vara så här orkeslös. Ojojoj... nu är det synd om mig på riktigt. Ebba och Max är också sjuka men inte lika mycket. De orkar vara uppe och göra saker, laga mat och köra bil t ex. Tur för mig.

Hoppas på en bättre dag i morgon då.

Synd om mig? Nääää!!!

Nu har vi kollat läget på Ebbas Wii-Fit. En vecka har gått sedan vi registrerade vikt, BMI och midjemått.
Max var först ut. Så här såg det ut:

22/1                                                   29/1
          72,5 kg                                               70,9
          26,63 BMI                                          26,04
          92 cm                                                  90

Alltså går det åt rätt håll för honom: 1,6 kg ner, och 2 cm mindre buk. För mig gick det sämre.
Så här såg mitt resultat ut:

          60,4 kg                                                60,3
          23,01 BMI                                           22,98
          88cm                                                    88

Snopet! Grejen är att jag känner mig mycket smalare runt magen och Max känner det som att inget har försvunnit. Vi glömde mäta andra ställen på magen och för mig kan det vara så att de där övre valkarna under brösten har blivit mindre...men men, det kan ju ta lite tid.

Ebba tröstar mig med att jag är smal och inte behöver gå ner i vikt och det har hon kanske en del rätt i men magen behöver bli mindre så att jag kan ha mina kläder.

Nästa vecka hoppas jag att något har hänt.

Annars då? Ont som fanken i halsen och febrig. Jag kommer att stanna hemma från jobbet imorgon. Tror att det är influensan som slagit till för jag hör att många fler har samma symptom.

Ont i halsen

Idag är det lördag och då är det en dag som jag hade tänkt att fylla med aktiviteter. Jag vaknade dock med ont i halsen och ett luddigt huvud. Satan också! Jag är väl inte så där jättesjuk men tillräckligt för att känna mig svag och orkeslös. Stöööööön....

Så jag gissar att idag kommer jag att orka....tömma och fylla diskmaskinen, bädda om i sängarna, betala räkningar och sen ligga i soffan och pusta ut.

Jag hoppas det går över fort, helst tills i morgon för jag har inte tid att vara sjuk.

I morgon är det dags att väga och mäta. Första kollen efter en vecka med LCHF.

Hungrig

Åh, vad hungrig jag är. Frukosten blev som igår men lunchen....lunchen. Det var nån köttgryta (lite seg) som inte var så god och så en cole slaw som var jättegod men jag blev nog inte så jättemätt. Lång arbetsdag på det. Jag jobbar till klockan sex på tisdagar. Så hem snabbt efter handling i affären.

I kväll blir det Alaska Polock i ugn med lime, purjo och fänkål. Täckt med cocosmjölk och currypasta. Hoppas det blir gott.

Jobbet.....liten oro där för framtiden och mina fina arbetskamrater önskar att jag blir kvar. Det värmer mitt hjärta. Jag  är lugn och ser framtiden an med tillförsikt.

Dag tre

Idag var första arbetsdagen med lchf. Jag hade bakat eget bröd som jag tog med mig till frukosten. Det var typ ostfrallor bakade av mandlar och fiberhusk. Så till frukost åt jag två bröd med smör och kokt ägg, kaffe med mjölk.

Till lunch fick vi panerad fisk. Jag åt trots paneringen. Det verkade jobbigt att pilla bort den. Sallad och lite stekta grönsaker samt en jättegod remouladsås och baba ganouch.

Ikväll lagade jag till Frankfurterkorv (mycket god) blomkålsmos och färska champignoner stekta i smör, grädde och soja.

Jaha, jag blev mätt idag också. Och nöjd.

LCHF-dag nummer två

Okej, så det gick åt helvete redan idag. Eller så kan man se det som en långsam start. Igår, som var första dagen, gick strikt enligt reglerna. Idag skulle vi gå på en första kaffeträff hos Mats och Jum och eftersom han är kock och vi inte känner varann så väl kunde vi inte tacka nej till bullarna som dukades fram hahaha. Jag tog dock bara en (Max tog två, den räven).

Så, jag kokar oxsvanssoppa idag. Mest för att det är kul och jag har aldrig gjort det förut. Jag gillar att lära mig nya recept och maträtter och soppan kokar ju sig själv efter bryning av köttet liksom. Men det tar tre (3) timmar att koka den så man måste ha tålamod eller vara ute i god tid. Nu funderar jag på att baka något brödaktigt till som komplement.

I alla fall, vi utnyttjade dotterns Wii-Fit idag för att kolla hur mycket övervikt vi har. Jag har ingen (!) konstigt nog. Jag väger 60,5 och BMI låg på 23...nånting. Idealvikten låg i alla fall på 57,7 så jag ska gå ner ett par kilo. Det är vad jag har känt länge också att 58 kg, det är nog det bästa för mig.

Max var det värre med. Han hade fetma. Han ska gå ner 12 kg. Det blir en utmaning. Både för honom och för mig. För handen på hjärtat, det är jag som roddar i det här. Jag planerar, handlar, lagar maten och bestämmer i största allmänhet. Men jag gillar ju det....och det gör han också hahahaha!!!!

Nya tag

Återigen ger vi oss i kast med dieten LCHF. Det var tre år sen sist och då gick det bra. Nu har bådas våra magar vuxit till sig under vintern. Skillnaden denna gång är att dieten har blivit mer populär. Igår såg jag programmet Debatt där Katrin Zytomierska (eller hur hon nu stavar det) deltog.

Jaja, vi startade idag. Kaffe på förmiddagen som vanligt. När hungern slog till blev det några rostade solrosfrön medan jag kokade ägg och stekte bacon och purjo. Lunchen avklarad alltså. Nu funderar jag på hur middagen ska se ut eftersom sonen och barnbarnen kommer över. Något med köttfärs får det bli.

Stressad blev jag nu precis som jag skulle sätta mig och skriva ett trevligt långt inlägg. Men det får väl bli senare ikväll eller imorgon för då ska jag koka oxsvanssopp. Det ni, det har jag aldrig gjort förut.