Plugga - igen

I morgon börjar plugget, i morgon börjar plugget, i morgon börjar plugget.

Jävlar vad kul!

Uppe igen

Sådärja. Nu har jag kravlat mig upp ur sänkan jag trillade ner i för en vecka sen. Ordningen är återställd. Allt har gått tillbaka till det normala. Jag är frisk. Jag har jobbat en vecka. Lektionerna är igång. Första helgen är nu. Jag har skypat med Linnea och Chloé två, nej tre gånger. På onsdag börjar jag min fortbildning till gymnasielärare. Tjohej.

Bättre idag

Idag har varit en bra dag. Sista dagen i Sverige för lillfamiljen. Ebba Linnea, Chloé och jag promenerade till Bergasjön för att se om det gick att åka skridskor. Ack nej, för mycket snö. Men promenaden var skön och vädret vackert.

Snabb pannkakslunch, sedan till Anne-Lie och Wille för fika.

Hem igen, laga middag och umgås, spela yatzee. Ulf och Vejde här också. Fin kväll med mycket mys och glader Chloé.

Det känns bra nu. Tror att jag varit ledsen färdigt. Jag tog liksom ut det i förskott.

I morgon åker alla från huset tidigt på morgonen. Sen tar arbetet över. Vardagen återställs. Vi återgår till skype. Tänk att något så bra finns.

Ledsen idag

Jag har varit lyckligt lottad i flera veckor nu. Lillfamiljen från Kanada har varit här sedan 20 december och jag har blivit bortskämd med mycket närvaro och kärlek. Lilla dotterdottern är en ljuv dröm. Ska skriva mer sedan.

Idag blev jag plötsligt så ledsen. De åker på måndag. Bara imorgon kvar. Jag som inte trodde att jag skulle bli så ledsen eftersom jag klarade mig bra från sorgsna känslor i somras efter tre veckor i Toronto. Jag hade blivit fylld och mättad till max av att vara med lillfamiljen så länge. Men där tog jag fel. Så här gick det till.

Igår kom dottern hem med dagböcker, kort och små personliga lappar som hon skrivit i femtonårsåldern. Vi läste och skrattade och mindes hur det var. Idag drabbades jag av livssorg. Jag råkade lyssna på Mando Diaos senaste låt Strövtåg i hembygden och lyssnade noga på texten. Vilken sorg. Tårarna föll. Helt plötsligt saknade jag min mamma, min ungdom, mina år som ung mamma, mina småbarn, mitt liv från förr och jag började redan sakna de som ska lämna mig i övermorgon. Jäklar också.

Den där känslan vill inte försvinna så här går jag med gråten i halsen och försöker göra något vettigt. Det är bara att ge upp och ge efter för det som finns inombords. Det blir bättre så småningom. Men idag tycker jag att livet är så sorgligt.