En lugn dag

En vecka och en dag har jag varit i Toronto med min dotter och hennes lilla familj. Vad fort det har gått. Vanligtvis hade jag idag gjort mig färdig för hemfärd men den här gången stannar jag längre. Jag stannar tre veckor och inte tio dagar. Tre veckor är länge men jag vet att de kommer att försvinna förbi fortare än nånsin. Rätt som det är är jag på väg hem till Sverige.

Idag har vi bara varit hemma och tagit det lugnt. Varje dag har annars varit fylld av någon aktivitet. Vi har haft något litet på schemat hela tiden. Idag stannade vi hemma. Vi gjorde pizza, jag bakade bullar, vi vilade lite....ja, sen var det väl mest byta blöjor och vagga och vyssja. Vädret var ändå inget att eftersträva, skurar och moln mest.

I kväll har Vincent tagit den sista bilden i serien Linneas mage. Sista bilden är naturligtvis Chloé utanpå magen. En bild, ja han tog ju fler för att få den rätta bilden så klart.

I morgon ska Chloé gå till doktorn för första gången och jag följer med. Pappa jobbar. Efter det ska vi hälsa på Cindy som bor en bit utanför stan. Hon är en av Linneas äldsta vänner här i detta land. På tisdag ska vi hälsa på tvillingfamiljen, de som väntade barn samtidigt som Linnea och Vincent och födde barn på samma dag. Där kanske vi får något att jämföra med.

Crepes

Idag åkte vi på marknad till Evergreen Brick Market. Ett fascinerande ställe. Förr var det en tegelfabrik men nu har man rensat marken från alla gifter o dyl och driver stället som inspiration för hållbar utveckling. Varje lördag är det marknad och folk åker in från landet och säljer sina ekologiska produkter. Mycket mat fanns att köpa och vi valde All Day Breakfast Crepes. Ljudet är dock kocko eftersom jag inte lärt mig att hålla händerna rätt. Höll liksom för ... he. Men va fan, så kom den på sniskan också. Hur ska jag göra nu då? Återkommer.

Träna hörförståelse

Första dagen i Toronto går jag ner till snabbköpet för att handla lite till middagen. I kassan frågar kassörskan "Do you need a beeeg?"

Jag fattar inte vad hon frågar efter och eftersom de alltid brukar fråga om olika rabattkort eller kuponger i affärer rycker jag på axlarna och säger:  "I don't know. I don't think so. I'm from Sweden".

Kassörskan glor på mig som om jag vore dum i huvudet och säger: "So you don't need a beeeg to put your groceries in?"

Jag tar mig åt pannan och utbrister: " Oh, a baaaag, you mean a baaaag, of course I need a baaaaag. Please. Thank you.

Så försöker jag le åt henne och kön bakom mig och liksom peka på mitt eget huvud. Alla är stenallvarliga och vill säkert sätta in mig på dårhus eller anmäla mig till nån rasistlag. Damen var nämligen afroamerikan och hade liksom dialekt. Inte fattade jag det.

Nu vet jag vad en beeeg är. Alltid lär man sig nåt.

Ja ja ja...

Jag är en idiot. Fick ett mail från British Airways häromdagen. Jag skummade igenom det och läste något om 72 timmar... något jag skulle göra. Gör det sen, tänkte jag. Idag gick jag in och läste noga. URGENT!!! Senast 72 timmar innan avresa måste jag fylla i extrainformation om min person. Jaha, nu var det ju bara typ 64 timmar kvar. Fyll i fyll i fyll i fort som faan.

Det ska nog gå bra. Jag är rätt lugn på den fronten. Nu har jag gått igenom hur jag checkar in on-line och allt sånt så jag ska nog inte oroa mig mer.

Så har jag planterat blommorna som stått och väntat på det i typ en vecka. Pja, det var väl det. Imorgon kanske jag tar fram resväskan och åker och köper snus så att det räcker för tre veckor. Kanske jag packar också för på fredag är det ju fotboll och på lördag åker jag!!!

Men va fan?!

Nu är det bara fyra dagar kvar och jag har inte fixat mer än passet. Nu får jag ju skärpa till mig. Men det är ju fotboll i kväll, Sverige - Ukraina, och det måste jag ju se och sen kommer jag att bli trött och gå och lägga mig och sen är det tisdag och då jobbar jag sent så då kommer jag att vara trött igen och sen är det onsdag och då är det bara.....två dagar kvar. Hjäääääääääälp!!!!!!!!!

Passet

Idag har jag hittat passet. På uppmaning av Linnéa letade jag upp det och såg att det går ut om ett år - en dag. Funderade på om det går bra att åka på det. Vissa länder vill ju att passet ska räcka visst antal dagar efter man påbörjat sin resa. Men jag tror faktiskt det räcker med 365 dagar....för det är väl skottår i år?

Nåväl, första grejen att bocka av på listan.

Resa

Ojojoj, jag fattar det inte. Jag ska resa om endast 12 dagar. Jag ska resa långt. Jag ska resa länge. Jag ska träffa mitt nya barnbarn och naturligtvis även min dotter och även min blivande svärson.

Det ska bli så roligt och jag ser mycket fram emot det. Men det är ju någonting med mig och resande. Jag kan inte förbereda. Jag kan inte planera. Jag kan definitivt inte packa. Så jag låter bli att tänka på det ända tills det nästan är för sent. Tänk, jag har inte ens skrivit ut biljetten och den har jag haft i ett halvår på mailen.

Det hela betyder ändå att om 12 dagar är jag fri från arbete. Jag kommer att ha sommarlov. Ändå är det så mycket som ska hinnas med och klaras av innan dess. Både roliga och en del jobbiga saker. Jobbiga samtal om betyg som inte blir lika höga som förväntat. Men roliga sista-lektionen-fikastunder och tack för i år, vi ses till hösten. Ja, det är svårt att förstå att det är så kort tid kvar.

Jag får skärpa till mig nu och skriva ut biljetten, tvätta kläder, försöka föreställa mig vad som kan passa på en dam i sin bästa ålder vid varmt sommarväder. Jag får leta fram resväskan från vinden, skriva listor på saker som ska inhandlas, klura ut hur pengarna ska räcka och däremellan titta till trädgården samt skriva instruktioner till dem som stannar hemma.

Oj, nu blev jag trött. Jag tror jag hänger på fb lite till.