Huliganmorsa

Jäklar, vilken fotbollshuligan jag är. Idag var jag på JSK's andra match i division tre. Vejde spelar inte så han fick sitta med mamma och heja på sitt hjärtelag. (Han är med i laget men konkurrensen är hård nu) Det var väldigt bra eftersom han då kunde svara på allt jag inte förstod.

Järna spelade bra idag enligt mig. De var det bästa laget och ledde spelet nästan hela tiden. Mycket bra samspel, dribblingar, snabba spelare med snabba omställningar. Så var det. Men när motståndarlaget filmade fall och annat då ska ni veta att fotbollsmorsan ställde sig upp och buuuuuuuade....högt. När Järna satte sista målet i sista sekunden då skrek jag så att halsen höll på att gå av.

Matchen slutade oavgjort men det kändes som en seger. Jävlar, vad det kändes som en seger. De är bra. De är underbara. Hur långt kan de gå??

Tänk nu, jag hejar på laget som bara den även om min son inte spelar. Då är jag väl en riktig fan .... och huligan?

Asså, dagens föreläsning

Här har man gått och sett fram emot att få lyssna på Sven-Erik Liedman hur länge som helst. En klok man. En idéhistoriker. En man som har många kloka tankar om skolan. En man vars artiklar jag läst med stort nöje.

Så håller han ett kort, ytligt anförande om sin idé om pseudokvantitet och visar på några exempel. Sen var det typ inget mer. Frågestund. Där alla som sade något hyllade honom för hans idéer. Jamen, han sa ju inget nytt!!

Jag håller visst med honom i många av hans hans tankar om skolan men när han ska föreläsa så ska det väl vara nåt mer, någon liten aha-upplevelse? Men det kanske är som någon annan sa, han är gammal. För jag tyckte också att han svamlade lite. Ja, jag är faktiskt besviken...och det är inte så kul.

Tråksång

Igår när jag åkte in till stadshuset hittade jag på en sång. Den gick så här:

Jag har blivit en tråkig typ
Jag har blivit en tråkig typ
Jag har blivit en tråkig typ
En jättetråkig typ

Japp, så är det.

Jag skulle kunna sjunga att jag är en allvarlig typ nu för tiden också. Men det gjorde jag inte. Det kanske jag gör en annan dag.

Jag har blivit tråkig och allvarlig och drabbas nästan aldrig av skrattanfall längre. Aldrig vill jag busa och inte heller skoja till det. Jag har blivit tråkig helt enkelt. Usch, vad tråkigt. Undrar om det går över...

Bygglov

Jamenkäranåndå. Vi har lite olika syn på det där med lagar och regler, min sambo och jag. Jag är helt fokuserad på att göra rätt enligt alla konstens regler. Han är lite mer åt göra-vad-man-har-lust-med-hållet. Där brukar vi braka ihop.

Så, för att slippa alla möjliga tjafsdiskussioner åkte jag till stadshuset idag för att fråga om vilka lagar och regler som gäller när man ska göra något med sitt hus. Och mycket riktigt, bygglov krävs för ALLT. Om vi vill ta bort den gamla fula panelen från sjuttiotalet, som är helt fel för vårt hus, och återställa den ordinarie panelen från när huset byggdes krävs det bygglov. Om vi vill ta bort de fula sjuttiotalsfönstren, som har helt fel mått, och återställa fönstren efter ordinarie mått krävs det bygglov. Om vi vill ändra takmaterialet till en äldre variant som passar bättre för vårt gamla hus än det tegelimitationsplåttak som fanns när vi flyttade in krävs det bygglov.

Att det krävs bygglov för tillbyggnad för badrum/tvättstuga förstår jag. Jag förstår t o m att det krävs bygglov för att glasa in verandan och göra den finare och mer funktionsduglig.

Men men....nu har jag börjat och jag inser att det är jag som ska hålla kontakten med handläggaren på kommunen för att få till det hela. Nu ska jag bara jobba ihop de 10 000 kronorna som krävs för att få lov att göra det vi vill. Håhåjaja.

Gamla vänner

Inget är som gamla vänner. Igår hampade det sig så att några vänner kom på besök. De två kvinnsen på bilden är två av mina allra äldsta och käraste vänner. Vi träffas inte ofta men när vi ses är allt som vanligt. Vi möts igen och tar vid där vi slutade sist. Vi uppdaterar varandra med vad nytt som är på gång i våra liv. Vi hör oss för om våra respektive barn och eventuella barnbarn. Vi pratar gamla minnen och skrattar mycket.

Igår lagade vi mat tillsammans och tog ett par öl. Idag ska vi träffas igen så att en fjärde medlem kan tillkomma. Är det inte underbart så säg? Länge går man och känner sig ensam och bortglömd och så rätt som det är känner man sig delaktig och med i ett gäng. Ett gäng från förr. Som fortfarande finns.

Jag älskar dessa människor. Måtte vi få träffas många gånger än.

Oliver

Idag är barnbarnet Oliver här hos farmor. Han har fått några prickar på kroppen som gör att han inte kan gå till dagis idag. Och jag har ju påsklov så....

När han kom var han lite ledsen, det var nog lite konstigt att åka till farmor i morgonrock och rufsigt hår istället för till pigga vakna dagis med alla kompisar. Men gråten gav snart med sig när han upptäckte att han hade ett påskägg i ryggsäcken. Morgon-bolibompa och påskägg till frukost. Det är njutning på hög nivå.

Nu leker han på övervåningen med legot som jag har i stora lådan. Allt lego som vi sparat från Mannes lego-period. Synd att vi inte har några ritningar kvar. Då hade farmor kunnat bygga fina fort och sjörövarskepp till lilleman.

Vad ska vi göra sen? Laga mat och kanhända vi bakar lite muffins. Lite extra ska det väl vara en dag som denna.

Påsklov

Vad är det för jävla skitvår vi har? Det snöar o regnar o blåser. Dessutom är det kallt kallt kallt. Inte en enda dag med lite värme så att man kan känna hopp. Hopplöst.

Under påskhelgen var vi i Skåne hos svärföräldrarna. Det var lugna och mysiga dagar med lagom mycket umgänge. Både Manne och Ebba var med. Så viktigt och bra det är att träffa människor man inte träffar så ofta. Tack för att vi fick tillfälle till detta.

Så har jag börjat röja upp här hemma i skiten. Det har stått still rätt länge och dammet har samlat sig i högar. Var har orken och lusten varit denna vinter? Inte här i alla fall. Den har varit som bortblåst. Nu kämpar jag på med att uppamma städ- och fixlust så att vi kan trivas hemma också. Det går rätt okej. Jag har ju en hel påsklovsvecka på mig.