Jag mår bra

Hejsan svejsan igen. Det var ett tag sen sist och jag känner att jag måste skriva lite fast jag inte har något att säga. Jag kan ju rapportera lite om dagsläget, eller förutläget. Alltså, jag åkte ju till Visby. Bodde hos mina kära vänner Pia och Janne. Hur bortskämd kan man bli? Eget rum med färdigbäddad säng, god mat på bordet, egen cykel att trampa runt i Visby på, sova så länge man vill, ha sällskap hur mycket och lite man vill, långa samtal runt köksbordet, sol och värme mesta tiden och full frihet att vara den man vill vara och hur man vill vara. Det hände ju lite mer grejer i Visby men det skriver jag inte om här.

Jag kan ärligt säga att det var längesen jag mådde så bra som jag gör nu. Jag har massor av energi och är glad och pigg och tycker om mig själv. Ja, att tycka om sig själv är inte alltid så lätt. Det händer inte så ofta. Visst, man kan var självgod och högfärdig och tycka att man är jävligt bra och t o m bäst ibland men nu pratar jag om något annat. När självkänslan är god och man lyckas möta världen med ett gott och positivt leende varje dag och varje motgång känns lite lättare att möta eftersom det vilar en god känsla i magen, då är det ett tecken på att jag tycker om mig själv. Jag är helt ok. Jag är helt ok med alla mina fel och brister. Jag har ett egenvärde utan att behöva prestera något. Jag är bara helt enkelt. Då kan jag bjuda på hur mycket som helst, t o m min värsta antagonist (om jag nu har någon) kan få ett leende från mig med en önskan om en bra dag. Jag mår bra. Hoppas det varar länge.

På fredag åker jag till Göteborg med min klass. Vi ska vara där i fyra dagar och roa oss hela dagarna i ända. Jag oroar mig inte ett dugg nu. Jag ser bara fram emot resan och vet att vi kommer att få jätteroligt. Sen är det bara två veckor kvar till skolavslutningen och sen är det några dagar kvar tills jag själv får sommarlov. Kan man ha bättre framtidsutsikter, jag bara undrar?

Kram och kyss till er allihopa, låt mig smitta er med min glädje!

Gotlandsutflykt

Jag drrrrrar till Gotland imorgon. Jag stannar i Visby från torsdag till söndag och umgås lite med Pia och Janne. Det ska bli riktigt skönt att komma bort ett par dar och leka semester helt själv. Får se om datorn kan hänga med eller om jag ska ha en surffri tid när jag är ledig.

Jag är usel på att packa och gillar det inte. I sista minuten springer jag runt och slänger ner nåt jag tror att jag kommer att behöva och sen åker jag. Upptäcker alltid att jag packat fel. Det är trist att packa. Gillar det inte. Nä. Men ledighet kräver planering så jag måste väl, snart, ikväll, efter maten, eller Grey's eller kanske tidigt i morgon bitti....få se.

Störiga elever

Alltså nu kommer det lite om hur man kan ha det i skolan. Jag undervisar i engelska och svenska i en klass nia. De är bara 18 stycken så det borde vara lätt att bara ha frid och fröjd i klassen meeeen, verkligheten ser annorlunda ut. I klassen finns fem välartade flickebarn som sköter allt på bästa sätt. Av killarna är det också flera stycken som har höga ambitioner och siktar på höga betyg vilket de också har eller kommer att få. Men så finns det ett gäng killar som inte har kommit ur lektstadiet än. They drive me CRAZY!!!!!

De hittar hela tiden på allhanda bus och pojkstreck som man många gånger kan ha överseende med eftersom de inte är så allvarliga. Men ibland blir jag galen eftersom det aldrig tar slut. De har föresatt sig att ha sönder alla stolarna i mitt klassrum. De skruvar av skruvarna i stolarnas träribbor eller sparkar loss ribborna så att det inte går att skruva fast dem igen. Detta gör de när jag inte ser eller är ute för att hämta något. Så fort man vänder ryggen till händer det något. Gardinerna är trasiga, blyertsritningar överallt, skräp på golvet. Jag skäller och vädjar om vartannat. Tjejerna suckar och skakar på huvudet. Grabbarna ler oskyldigt och säger "Jag har inte gjort nåt". Och jag kan inget bevisa. Jag ser dem aldrig!!!!

Idag skulle jag sitta i ett litet grupprum bredvid klassrummet och ha muntligt nationellt prov med fyra tjejer. När jag kom till klassrummet hade de redan gjort bus lektionen innan. Alla rummets stolar var ihopställda framför whiteboardtavlan. Jag lät dem vara kvar där eftersom jag tänkte att de kunde plocka tillbaka dem när de skulle sätta sig ner i bänkarna. Jag gick in i grupprummet och började provet. Jag fick avbryta FLERA gånger för att gå in och skälla på ungj-arna.....och sista gången jag gick in hade de travat alla stolarna i ett hörn i rummet.

Det här låter ju inte som nåt allvarligt bus, eller hur? Men grejen är den att de har mycket kort tid kvar i skolan och de har en hel massa uppgifter kvar att göra innan betygsättning så de BORDE ägna sig åt ARBETE istället. Nähädå, det gör de inte. Lek och trams och sen klaga klaga klaga att de har såååååå mycket att göra i skolan och att skolan är sååååååå krävande. Jag spyr snart på bortskämda ungsnuttar. Nä det gör jag inte, de är jättegoa och rara men jag blir galen när de inte fattar sitt eget bästa eller inte respekterar vare sig mig, sina kompisar eller skolans möbler. Vi får nämligen inte laga fler stolar eftersom det inte finns några pengar kvar. Så jag säger bara: Varsågoda och sitt på golvet, grabbar. Ni har bäddat för det själva.

Har ni nåt annat tips att komma med kanske?

Härlig helg

Kvinnovandringen igår gick bra. Först var jag ovillig och försökte i det längsta att hitta nåt svepskäl att slippa. Men eftersom jag har så svårt att ljuga och inte hade något gott skäl så begav jag mig av till Fredrike. Glad blev jag när jag såg min vän Ann där också och det var faktiskt bara trevliga kvinnfolk med. Vi var åtta stycken som travade på utmed Sörmlandsleden. Jag erkänner på en gång: jag har ingen kondis. Efter min långlånga influensa har jag liksom inte hittat tillbaka till nåt flås så jag travade på sist av alla och önskade hela tiden att vi skull rasta. Men Fredrike är uthållig och tuff så det blev minsann ingen rast i första taget. Hjärtat bankade och svetten rann när vi till slut tog första rasten. Allt som allt gick jag faktiskt 30 000 steg och det är rätt mycket och tillryggalade ca två mil. Det är inte varje dag man tar ut sig ordentligt. Ni kan ju förstå hur skönt det var att komma hem, slänga av sig kläderna och duscha efteråt och sen falla ner i sängen och vila de trötta benen.

Idag har varit ännu en skön dag även om jag inte varit lika aktiv. Solen värmer och jag har gjort ett första försök att få nån ordning på trädgården. Gräset växer och ogräset också. I eftermiddag bjuder jag grannen Eva på lite lchf-mat. Det blir pannbiff (blandfärs+lammfärs) stekt lök och gräddsås. Till detta en innehållsrik sallad. Vad jag ska bjuda de tevespelande ungdomarna på vet jag inte. Jag får väl fylla ut med pasta eller nåt annat.

BTW! Jag har gått ner tre kilo allt som allt utan ansträngning och utan att ha tänkt på det. För övrigt så märks det inte heller, men det måste ju vara lättare att släpa runt på kroppen i alla fall. Jag fuskade igår efter travandet. Jag hade gjort av med så mycket energi så jag var vrålhungrig när jag kom hem. Det blev gorgonzolapizza och liiiite Ben & Jerry-glass. Gott!!!

Kvinnovandring

Ha, imorgon ska jag ut på kvinnovandring förstår ni. Vad är det? Jo, det är Fredrike, min tokiga tyska väninna som ordnar sånt. Hon är en riktig idealist och tänkare. När hon fyller år i maj vill hon inte ha kalas utan hon vill ut och vandra i skogen med sina kvinnliga vänner och där är det meningen att vi ska hämta kraft och inspiration från varandra. Visst är hon väl klok? Vi går från hennes hem ut på Sörmlandsleden mot Akaren. Där ska visst några tälta men det struntar jag i. Så pass mycket friluftsmänniska är jag inte så jag tältar i denna kalla maj. Men vandra kan jag göra och fika under vägen. Det roliga är att de kvinnor som hänger med är rätt olika och känner inte varandra. Det är faktiskt inspirerande. Så, imorgon lär jag väl få lite frisk luft och motion i alla fall. Matsäck? Ja, det får väl bli ett kokt ägg och makrill i tomatsås....inte ett dugg inspirerande men säkert mättande.

En bra dag

När man tänker på en bra dag tänker man nog inte på torsdagar....inte jag i alla fall. Men torsdagar är nog mina bästa jobbardagar när jag tänker efter. Schemat är lagt så att jag hinner det jag ska och grupperna fungerar. Jag börjar morgonen med att ha läslektion med halva åttan och då är det tyst och lugnt. Sen har jag nian i engelska och idag kollade vi hur många faktiska lektioner de har kvar innan betygssättning och det visade sig att de hade fem lektioner kvar av vilka tre är redovisningslektioner. Alltså endast två jobblektioner kvar och av de två höll vi just på att avverka den ena. Gissa om de fattade att nu, nu är det bråttom att göra klart.

Sen hade jag en stödlektion i en svenska i en annan nia då jag körde muntligt nationellt prov med en kille som missat det. Han var nöjd över att ha klarat av det och jag var nöjd över resultatet. Dags för lunch och idag serverades kålpudding....oh....så gott. Vi får riktigt god mat på vår skola!

Jaha, kaffe efter maten och sen vidare till nästa stödlektion med ett par elever i åttan som har svårt att hinna med och att få något gjort. Det blev jobb där också och jag gav mig iväg till min håltimme som jag ägnade åt att maila flera föräldrar om vad deras barn har kvar att göra i skolan och en bön om att de kunde hjälpa sina barn att göra klart lite hemma.

Sista lektionen hade jag prov i engelska med min åtta och de fick gå när de var klara. Direkt efter gick jag in till min nia för att avsluta deras dag med en läslektion. Ha! De vill INTE läsa. De ville gå hem och trodde faktiskt att de skulle lyckas med att tjata sig till en tidig hemgång. Men så lättpåverkad är inte jag. Jag förstod att de plötsligt hade kommit på att de ville ha klasströjor före avslutningen så jag loggade in mig på datorn och lät dem kolla på nån tröjhemsida och diskutera utseende och text på eventuell klasströja. Snipp snapp snut så var lektionen slut och alla var nöjda.

Sen gick jag till mitt arbetsrum och rapporterade dagens frånvaro och så begav jag mig hemåt. På hemvägen stannade jag till hos Max för att hämta Manne och då blev det en fika med hela snickargänget först. Hemma la jag mig på sängen för att läsa lt och sov en liten stund.

Nu har jag lagat mat och ätit och sitter vid datorn både mätt och nöjd med maten och dagen. En skön känsla.

ps. Maten: typ pyttipanna av zuccini, purjo, hela champignoner, körsbärstomat, oliver, buffaloost, paprika. Till detta hårdstekt fläsk och en klick stark ajvar.....gottigottgott.

Piratpartiet

Jag har gått med i piratpartiet. Inte visste jag riktigt varför eftersom jag gjorde som Max sa, viljelöst lamm som jag är ;-).... men när man är med i partiet får man nyhetsmail hela tiden från Rick Falckvinge som håller medlemmarna uppdaterade. Dagens mail gav mig verkligen något att tänka på och en anledning till att jag tänker rösta in dem till Europaparlamentet. Jag ska försöka få hit en bit av texten så ni fattar vad det handlar om. Det här är läskigt!

Så här nära valet kommer det en försmak av vad upphovsrättslobbyn vill ha. Idag röstades HADOPI-lagen igenom i Frankrikes parlament.

HADOPI är tänkt att "skydda artister mot fildelning". Den innebär:

• Människor stängs av från Internet, utan domstolsbeslut, efter tre anklagelser (!) om fildelning från storföretag (!!). Detta sker av en ny administrativ myndighet som kallas HADOPI.
• Under tiden man är avstängd ska man få fortsätta att betala sitt internetabonnemang.
• Myndigheten kräver, för att kunna bedöma folks oskuld, att de planterar spionprogramvaror på sina datorer som rapporterar allt man gör på datorn till myndigheten. Den som inte låter sig granskas, är automatiskt skyldig.
• Kulturministern räknar med hundratusentals avstängningar.

Nu ska vi se här. En myndighet som bara rapporterar till storföretagen, och som kräver att få se allt - precis allt - som vi gör på våra datorer. Storföretag som vill stänga av medborgare från Internet -- och politiker som kallt räknar med att det kommer att ske i hundratusental. Kopplingen mellan fildelningshäxjakten och klappjakten på privatliv kunde inte vara tydligare.

Anaïs har gett en förstklassig löpande rapportering på sin blogg.

Det är det här som upphovsrättslobbyn strävar efter. Nu är det inte längre foliehattiga fantasier - för det har hänt i ett land i Europa. (Som visserligen har aktivister som kommer att släpa lagen inför författningsdomstol, EU-domstol och Europadomstol. Men ändå. Lagen röstades igenom.)

När någon försöker försvara fildelningsjakten, så har vi nu Frankrike att peka på som exempel på vad den jakten leder till. Det här är vad som krävs för att stoppa fildelning: spionprogram på datorn som bevakar dig. Ingen politiker här i Sverige, åtminstone inte ännu, förespråkar att man ska ha ett spionprogram på sin dator eller automatiskt vara skyldig. Men det är verklighet på andra platser i Europa.

Därför behövs Piratpartiet. Slaget om det öppna samhället står här och nu.

Så! Nu har jag gjort lite reklam för Piratpartiet alldeles gratis eftersom jag blir mörkrädd när jag läser det här. Toni, vad säger du om detta? Skriv gärna en kommentar. Och ni som blir upprörda: Gå med i Piratpartiet, det kostar inget och man måste inte göra något heller och man måste inte rösta på dem heller. Men man kan visa att man blir arg.

Ebba 18 år och gulash

Idag firade vi att Ebba fyllde 18 år igår. Vi hade tänkt att grilla men vädret var ju uschelt när jag skulle handla till grillningen så jag ombestämde mig snabbt och köpte ingredienser till en gulash i stället. När jag hade handlat klart och kom ut ur affären sken solen som bara den.

Gulash blev det i alla fall och den blev god (som vanligt). Den är ett säkert kort när man ska bjuda på mat. Vi kan säga så här: maten var lchf men inte efterrätten. Det var ljuvligt att äta tårta idag, så mycket man ville. Jag känner mig nöjd och tillfredsställd. Recept på mycket lyckad gulash, dock utan exakta mängder eftersom jag inte klarar av sånt:

Gul lök, ganska mycket, mer än man tror
Grytbitar av nöt
Stark korv av typ kolbasch eller liknande
Paprika i bitar
tomatpuré
Tomat, krossad
Ajvar, stark
Kummin
Salt
Buljongtärning, en eller två eller tre

Fräs lök och kött tills mjuk, häll på tomatpuré, ajvar och tomatkross och buljongtärning och kummin. Låt koka typ 1 1/2 timme för mört kött
Häll i korv och paprika och låt koka minst en halvtimme till.
Salta.
Ät med crème fraicheklick på

Ebba blev uppvaktad och fick fina presenter och jag tror att hon är nöjd med dagen. Själv känner jag mig nöjd och avslappnad och gillar mig själv idag. Manne är hemme btw och det är alltid roligt att träffa honom. Imorgon ska han hämta sin båt på Lidingö och forsla den till Järna. Stort projekt. Mer om det senare.

Drömmar dag och natt

Det har visst gått några dagar och jag har ingenting skrivit. Känner att jag måste vara rädd om dem som läser vad jag skriver och ge något ifrån mig, men vad, det är frågan.

Dagens status. Kväll, har varit borta nästan hela dagen. Idag var jag så trött när jag kom hem efter jobbet så jag somnade jag som en klubbad säl i soffan. Jag skulle möta Max på verkstaden 17,55 för att åka in till S-tälje för att köpa present till Ebbolainen. Jag vaknade exakt 17.55 helt förvirrad med en stark känsla av att jag skulle vara någonstans och göra någonting just då. Helt sömndrucken greppade jag mobil och snusdosa, tog på mig jackan, skorna och hängde väskan över axeln. Gick ut i bilen och körde per automatik till Järna. Tio minuter efter jag vaknat från min djupa sömn satt jag i Max bil på väg mot S-tälje och undrade var jag hade varit de senaste två timmarna. Konstigt. De senaste dagarna har jag verkligen sovit djupt efter jobbet, med innehållsrika drömmar. De bästa drömmarna kommer under dagens tupplurer. Jag skulle kunna ha en hel blogg med mina drömmar. Fast på nåt sätt känns drömmarna mer privata och avslöjande än någonting jag kan säga om mig själv i vaket medvetet tillstånd.

En dröm jag haft som jag var väldigt fascinerad av berättade jag för en kollega. Just i berättande stund förstod jag vad den symboliserade och det gjorde hon också. Jag var tvungen att asgarva för det var så avslöjande och tur var att min kollega precis förstod mig så det blev egentligen inte pinsamt vilket det kunde blivit om jag berättat den för fel person.

Drömmen handlade om ett lejon. Jag är väldigt fascinerad av kattdjur som ni kanske vet eller förstår. Stora kattdjur är riktigt bra, typ tigrar och lejon. Det är nåt med dem som gör mig alldeles uppslukad och jag vill verkligen vara med dem. Jag vill kela med dem och leka med dem och jag vill vara katt helt enkelt. Jag kan inte förklara det. Ändå är jag livrädd och vill nog inte möta ett så stort kattdjur i verkligheten eftersom jag nog skulle bli uppäten. I alla fall så handlade min dröm om en stor lejonhanne med stor lejonman. Han var så vacker och så farlig och han satt i ett rum uppe i ett fönster och jag gick in i rummet väl medveten om att jag tog en stor risk. Jag både ville och inte ville om ni förstår. Jag var helt uppslukad och glad att få vara med det här lejonet. Fast jag visste att det kunde döda mig i ett enda slag. Ja ja, jag ska inte tjata om det. Det hela avslutades med att lejonet gapade stort, la sin stora käft över min nacke och jag var inte rädd. Jag gav mig helt och hållet och accepterade att katten kanske skulle döda mig och det gjorde ingenting för det var som att jag hade uppnåt något jag inte ville vara utan. Det var nästan som en njutning att sitta fast i lejonets käftar.

Vad säger ni om det? Det var väl en dröm som man kan tolka lite som man vill. Ni kan ju gissa hur jag och min kollega tolkade den.

Idag drömde jag inte om katter utan om mat som jag skulle tillreda på olika sätt och det var naturligtvis mycket besvärligt fast också njutbart. Ja, så blev det drömskriverier idag.

Positiva tankar om lärarjobbet

Så, nu var den långa långhelgen slut. Imorgon är det bara på't igen. Fast när man är lärare kan man ju se fram emot lite kortare avbrott i arbetet, och enformigt blir det ju aldrig. Man vet faktiskt aldrig vad som kommer att hända på jobbet. Visst, lektionerna är planerade och ligger fast men när man har med ungdomar att göra så måste man vara öppen för att vad som helst kan hända. Den mest välplanerade lektion kan gå helt åt pepparn beroende på vilket humör klassen/eleverna/eleven är på. Flexibilitet är nyckelordet. Improvisation är ledstjärnan.

Jo, det var ju det. Nästa vecka är en hel arbetsvecka fast ovanlig sådan. Vi ska ha elevens val-dagar på onsdag, torsdag och fredag och då bryts schemat hela dagarna och allt blir huller om buller. Det är skoj och bra. De här dagarna får eleverna själva jobba med det de vill och det är en bra chans för dem som ligger efter med arbeten eller riskerar IG i nåt ämne att hämta in. De som vill kan fördjupa sig i valfritt ämne och passa på att försöka höja något betyg. Eleverna gillar detta och det gör också vi lärare även om det kan bli lite kaosartad när 360 elever irrar runt i skolan och försöker bestämma sig för var de ska vara och vad de ska göra och hur länge.

Ja visst ja, sen då, veckan därpå, då är det väl en vanlig vecka va. Har inte så bra koll.... jo jag tror det. Men veckan efter det, då är det måndag vanlig dag, tisdag vanlig dag, onsdag ORIENTERING hela dagen eller halva egentligen, sen är det Kristi himmelfärd och då åker jag till Gotland. Jag ska hälsa på Pia och Janne och göra lite annat. Det ska bli mumsmums.

Ja i alla fall, sen är det veckan därpå som slutar med pingsten som inte ger någon ledighet längre. Då åker jag med mina nior till Göteborg på deras klassresa i fyra dar. Klart att vi ska göra lite som hör skolan till typ museum och sånt, men vi ska också gå på Liseberg och roa oss med massa saker. Sen är det ju bara två veckor kvar till sommarlovet, eller jag menar elevernas sommarlov. Jag jobbar ju några dagar till.

Nu har jag berättat om en positiv sida med att vara lärare, flexibilitet, det händer alltid något och man får små avbrott. Sen finns det ju en eller ett par asjobbiga sidor också men dem ska jag inte prata om nu. De kan jag berätta om nån annan gång när jag är sur eller arg. Annelie, du har valt rätt yrke, jag lovar. Du slipper ju dessutom tonårstrotset. Fast det är ju det som jag tycker är kul och utmanande.

Nu ska jag återgå till Facebook, vi ses där.

Farliga katten Zorro

Jag har två katter. Den ena är mamma till den andra. Hon är inte snäll. Jo, hon är snäll men hon är inte kelig och hon har en MYCKET stark integritet. Hon vill inte bli buren men gärna klappad när HON SJÄLV är på det humöret. Hon heter Kitty och jag ska skriva om henne sen. Nu ska jag skriva om hennes dotter Zorro. Ja, vi trodde hon var en pojkkatt när hon fick namnet. Men jag kan tycka att hon passar i sitt namn även om hon är en hona. Hon är vass nämligen.

Zorro är mer benägen att kela än sin mamma. Hon är mer nyfiken på människor och går att ha i famnen en liten stund. Hon vill gärna ner på golvet men hon ger sig motvilligt och ligger kvar avvaktande och apatisk tills människan ifråga släpper ner henne. Hon är rätt sugen på mat och jamar högt och ljudligt om det inte finns nån eller om hon vill ut, uppfodrande rentav. Zorro gillar inte barn och inte främmande människor. Hon är en riktig fegis och smiter snabbt ut ålandes längs golvet om det kommer folk hem till oss (eller hem till henne ska man väl säga). Hon är rädd för höga plötsliga ljud men kan leka hej vilt i huset där hon far fram som en skottspole mellan soffan, bordet, utefter golvet, upp i fönstret, tillbaka till soffan, upp på bokhyllan för att sen lägga sig tillrätta på fåtöljkudden och slumra in djupt i flera timmar.

Nåväl, häromdagen rensade jag på skrivbordet och då skulle hon vara där och kliva på alla papper som katter alltid gör. Hon ville kela och jag klappade henne och kliade henne runt hennes lilla huvud och hals sådär som katter gillar att man gör. Det här gjorde jag lite förstrött eftersom jag sorterade papper samtidigt. Då hände det. Zorro kan bli alldeles till sig ibland och av upphetsning eller vad det nu är för anledning vill hon kärleksbitas. Jag säger kärleksbitas för jag vet att det inte är illa menat, hon är inte arg eller sur. För det mesta brukar hon ta tag i klockarmbandet och bita i det. Men den här gången tog hon tag i mitt pekfinger och bet till så in i baljan att jag nu har två sår som ser ut som vampyrbett runt fingret. Blodet rann och jag skrek och körde ut kattskrället. Hon fattade säkert inte varför.

Jag lägger in två bilder på Zorro. På den ena kan ni se vilken mördarmaskin hon är och på den andra visar hon sin mjuka goda sida. Ja, katter är ju sådana, råa vilda rovdjur och gosedjur på samma gång. Det är det som är en del av fascinationen enligt mig.

Ny månad, nya utsikter

Jaha, så vart det maj då, den månad de flesta i min släkt fyller år. Två av mina barn fyller år i maj och det kunde gräva hål i plånboken när de var små och fick presenter. Ja, en är ju fortfarande "liten" och ska ha present. Hon blir fakiskt 18 år i år så det får väl bli nåt som markerar steget in i vuxenvärlden.

Solen lyser som den gjort i många dagar nu men idag känns t o m luften lite varm också. Urr, vad svinkallt det var igår när vi skulle grilla med grannen. Vad envisa vi är svenska folk, grilla ute fast det blåser ishavsvindar! Men, vi klarade av det och sen fick vi ju värma oss vid elden och som belöning för det hela tänker solen värma oss idag verkar det som. Grilla är lätt när man är lchfare, typ gott kött, typ god sallad och typ asgod aioli med massor av fett, härligt. Att jag sen tog mig en weissbier till kan väl inte göra någon skada, eller hur? För det blev bara en, måttlig som jag är.

På tal om lchf så verkar den dieten sprida sig som en löpeld i min bekantskapskrets. Var och varannan har börjat anamma den, hmmm, intressant. För min del går det fortfarande bra, inte ett avsteg i fel riktning om man nu ska tala om sånt. Men jag menar, jag har inte ens haft lust till någonting med kolhydrater i, förutom ölen igår då. Som det känns nu kan jag tänka mig att hålla mig till det här hela livet. Undrar hur länge den känslan kommer att hålla i sig. Nu väntar jag bara på att jag ska ha tillräcklig energi för att kunna börja med promenaderna också. Varje dag går jag lite framåt, sakta men säkert.

Idag, denna soliga dag hoppas jag kunna vilja vara ute i solen och få värme värme värme och lite sol i ansiktet också. Fast jag skulle behöva röja inne också, men ... nä... det har jag ingen lust med. Ut i det gröna sköna får det bli.

Jag vill ha en egen kamera så jag kan lägga upp bilder! Jag inbillar mig att inläggen blir bättre då. En egen kamera är ett av mina köpmål. Jaha, jag kom inte på nåt mer att skriva om så jag får väl återkomma lite senare med ett intressantare inlägg.
puss och kram till alla er som läser, jag uppskattar det.