Ojojoj, jag fattar det inte. Jag ska resa om endast 12 dagar. Jag ska resa långt. Jag ska resa länge. Jag ska träffa mitt nya barnbarn och naturligtvis även min dotter och även min blivande svärson.
Det ska bli så roligt och jag ser mycket fram emot det. Men det är ju någonting med mig och resande. Jag kan inte förbereda. Jag kan inte planera. Jag kan definitivt inte packa. Så jag låter bli att tänka på det ända tills det nästan är för sent. Tänk, jag har inte ens skrivit ut biljetten och den har jag haft i ett halvår på mailen.
Det hela betyder ändå att om 12 dagar är jag fri från arbete. Jag kommer att ha sommarlov. Ändå är det så mycket som ska hinnas med och klaras av innan dess. Både roliga och en del jobbiga saker. Jobbiga samtal om betyg som inte blir lika höga som förväntat. Men roliga sista-lektionen-fikastunder och tack för i år, vi ses till hösten. Ja, det är svårt att förstå att det är så kort tid kvar.
Jag får skärpa till mig nu och skriva ut biljetten, tvätta kläder, försöka föreställa mig vad som kan passa på en dam i sin bästa ålder vid varmt sommarväder. Jag får leta fram resväskan från vinden, skriva listor på saker som ska inhandlas, klura ut hur pengarna ska räcka och däremellan titta till trädgården samt skriva instruktioner till dem som stannar hemma.
Oj, nu blev jag trött. Jag tror jag hänger på fb lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar