Jäklar, vilken fotbollshuligan jag är. Idag var jag på JSK's andra match i division tre. Vejde spelar inte så han fick sitta med mamma och heja på sitt hjärtelag. (Han är med i laget men konkurrensen är hård nu) Det var väldigt bra eftersom han då kunde svara på allt jag inte förstod.
Järna spelade bra idag enligt mig. De var det bästa laget och ledde spelet nästan hela tiden. Mycket bra samspel, dribblingar, snabba spelare med snabba omställningar. Så var det. Men när motståndarlaget filmade fall och annat då ska ni veta att fotbollsmorsan ställde sig upp och buuuuuuuade....högt. När Järna satte sista målet i sista sekunden då skrek jag så att halsen höll på att gå av.
Matchen slutade oavgjort men det kändes som en seger. Jävlar, vad det kändes som en seger. De är bra. De är underbara. Hur långt kan de gå??
Tänk nu, jag hejar på laget som bara den även om min son inte spelar. Då är jag väl en riktig fan .... och huligan?
Ja det är du mamma... både och =) HEJA JSK
SvaraRaderaHeja Carina, go for it - fotboll är roligt och framförallt om man har anknytning till spelarna. Spelar killarna i trean eller tvåan nu?
SvaraRaderaTill höger här har du en blogglista, minns du hur du skapade den+
SvaraRaderaHm, det minns jag ej men kanske det finns på gadgets och sen klickade jag följ den här bloggen om jag var inne på nån blogg som jag ville följa.
SvaraRaderaDe spelar i trean btw.