Arbetsförmedlingen

Idag har jag ringt arbetsförmedlingen. Inte för min egen skull utan för min dotters. Jag har gått i tron att af i Södertälje har speciellt stöd till de som har ett funktionshinder. Men hahaha, vad jag fick veta idag. Det enda stöd dottern har fått är möte med en psykolog. Hon tyckte psykologen var skum och vill inte gå dit igen. Så efter mycket ringande och letande kom jag fram till en person som jag trodde var hennes handläggare. Nej, hennes namn står bara på alla papper som gäller ungdomsgarantin.

Ja, vad är ungdomsgarantin då? Vet inte riktigt. Jag tror att det är ett program för att få ut ungdomar i arbete så fort som möjligt. På praktik eller nåt, jag vet inte faktiskt.

I alla fall, när jag beskrev dotterns dilemma för handläggaren (som inte var dotterns) tyckte hon att dottern skulle få en tid hos nån som hade hand om ungdomar med funktionshinder. (Har dottern ett funktionshinder? Det låter som rullstol eller autism eller nåt). När jag rabblade personnumret såg hon att dottern redan har en handläggare.

Jaha!!! Som ingen av oss känner till!!! Okej, jag frågade då om hon var specialist på neuropsykologiska handikapp och då släppte hon infon: Ärligt talat, det finns ingen här som är expert eller specialist. Vi samarbetade förut med Globen som har experter och specialister men det samarbetet har tagit slut.

Där fick jag för att jag har gått och trott att det finns ett vettigt och bra program för ungdomar som min dotter SOM BEHÖVER HJÄLP UT I ARBETSLIVET!!!!!!

Dessutom är det en djungel på AF när det gäller rutiner. Jag är inte dum i huvudet utan ganska smart när det gäller att lista ut hur man ska göra i olika byrokratiska instanser men AF förstår jag mig inte på. Hur ska det då inte vara för den som är ung, inte har någon erfarenhet och som inte förstår något alls.

Jaja, till slut sa människan i telefonen att hon skulle skicka ett mail till dotterns egentliga handläggare och beskriva situationen och be henne skicka ett mail med en mötestid. Kanske kanske är det en vettig människa som går att prata vettigt med.

Herregud, det enda vi begär att dottern ska få komma ut och praktisera för att prova på arbetslivet. Hur svårt kan det vara?