Nyårsdagen idag. Snö och blåst i mängd. Sov till kl. 12.00 med dåligt samvete som följd. Det blir ju kväll innan man hunnit gå upp. Då drabbades jag av ett il. Låt oss vara aktiva idag, sa jag till sambon. Låt oss göra något vi inte brukar göra idag. Låt oss skotta snö.
Sagt och gjort. Vi gick ut i snöblåsten och jag greppade tag i snöskyffeln medan sambon gick upp och röjde i huset som ska bli dotterns. Jag skottade o skottade o skottade o skottade. Svettig och varm och måste ta av mig luvan. Blev blöt och full av snö. Skottade ihärdigt hela vägen ner till soptunnorna och det är långt. Jag skottade upp en ny plats för soptunnorna så att de blir lättare att hitta. Efter en timme var jag klar med nedre backen och då kom sambon ut och tog över snöskyffeln för att skotta övre backen. Men jag var inte klar, jag ville skotta mer. Vad gör man när man bara har en skyffel. Jag gick in och hämtade sopskyffeln och la mig på knä i snön och fortsatte skotta.
Då funderade jag på vad det är som gör att jag är så ihärdig när jag får ett il. Jag är så himla envis. Kanhända är det optimism också. Jag ger aldrig upp. Jag tror alltid att allting går och det ska mycket till innan jag ger mig. En gång klippte jag faktiskt min gräsmatta med sax....fast det var en liten gräsmatta.
Nå, det var dagens gymträning. Jag är inte helt säker på att jag kommer att gilla snöslungan vi väntar på. Men den kanske kommer först när snön har smält bort. Hahaha
Snygg uppdatering av bloggen mamma!
SvaraRaderaBra gjort med skottningen, jag tror jag ar lika envis som dig, har nog fatt det av dig da =).
Ja, vi är nog riktigt envisa båda två. Kul att du kom in här och läste lite.
SvaraRadera