Jag ville kunna lägga upp lite bilder men jag har varit lat och snål och inte skaffat iphone, ej heller har jag lånat Ebbas kamera så det har ju inte blivit några bilder. Jag hade tänkt att lägga ut en film på Django eller i alla fall en bild men jag har inte fått tag i den externa hårddisken som ligger på en snickeriverkstad någonstans i Järna så....
Ibland är jag verkligen passiv och ineffektiv, alltså raka motsatsen till min självbild. Som om livet går i vågor eller rytmer eller såna där vadheterdet elipser kanske. Jag har perioder av passivitet och apati då jag bara förmår utföra de enklaste sysslorna, hålla näsan över vattenytan liksom. Då menar jag inte att jag mår psykiskt dåligt eller har nån kris eller så utan helt enkelt att jag är oinspirerad och oengagerad. Får inget gjort och orkar inte lyfta på a....
Det är trista perioder och jag känner inte igen mig själv. Jo, det är klart att jag känner igen mig själv eftersom jag får de här perioderna hela tiden men jag gillar inte mig själv, rättare sagt. Nä! Jag gillar inte mig själv när jag är så där. För min bild av mig själv är att jag är aktiv, fylld av lust och engagemang och lätt som en plätt får massa saker gjorda på nolltid. Hahaha! Vilket självbedrägeri.
Jag har levt så länge så jag borde veta att jag har båda sidorna. Fast jag fortsätter envist att förneka den trista sidan. Jag har nog ta mig tusan haft en låååång sådan passiv period nu för jag tycker inte jag har fått någonting viktigt eller roligt gjort på ett halvår minst. Allt som jag lyckats åstadkomma har skett med ren viljekraft och då har det inte blivit gjort till 100 %. Är det nån som fattar vad jag menar?
Nå, nu är det bara dagar kvar tills vi tar över ägandet av vårt hus i Mölnbo och det vore väl tusan om jag inte skulle kunna få till lite bilder av flytten eller huset eller nåt i alla fall. Då kanske min mer maniska sida äntligen slår till. Hoppas det. Flytta, det är kul. Alltså själva flyttandet är det jag gillar. Packa och rensa ut, städa och tömma. Flytta in, packa upp, nämen titta här passar ju den här förr så fula grejen, skapa nytt, upptäcka, finna nya hörn och möjligheter, anpassa sig, se nya områden där jag inte känner igen mig. Ja, sånt gillar jag. Jag säger som Karin Boye:
Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr
Oändligt är vårt stora äventyr
eller hur det nu var, citerade ur minnet och det är ju inte vad det en gång har varit.
Nu ska jag vandra vidare och försöka få till en hårfärgning för att sedan bli bjuden på bio av min ständigt arbetande sambo. Vi ska se Vidocrazy eller hur den nu stavas. Skit samma, huvudsaken att den är bra. Pizza efteråt, italienskt vetni.
Ciao
Apropå passivitet... ooooh ja.. jag känner igen mig. Och tror då att jag aldrig mer kommer att ta mig ur "vegeterandet" i soffan...
SvaraRaderaMen du jag tror det kan vara bra att "bara vara" lite emellanåt, tids nog kommer ju tider fulla av fixanden...
Som nu när du ska flytta. Härligt!! Få bryta upp se nysyner och upptäcka!
Och jag är nyfiken.... behöven ni nån hjälp?
Förresten ser jag nog dig som aktiv, fylld av lust och engagemang i alla fall!!
kram/ann porwik
Jag tycker du slår huvudet på spiken, man har perioder av sprudlande aktivitet och glädje, för att plötsligt ett tag masa sig fram i tillvaron och inget händer. Jag gillar verkligen mina aktiva perioder och jag hoppas dom håller i sig trots att man närmar sig "will you still need me when I'm 64".
SvaraRaderaFlytta eller inte, det är frågan.... Ena dagen vill jag upp till barnen och nästa, men näää, jag kan inte lämna mitt fina hus och trädgård. Det får mogna.
Vad skönt att höra att det är fler som känner igen sig, att det inte bara är jag...
SvaraRaderaAnn, tack för att du ser mig som den aktiva....det vore hemskt om du skulle säga: Carina, ja hon är väl ganska slö och ointresserad av det mesta..haha
Jag har känt extrem illvilja till de flesta sysslor på sista tiden. Sen jag började jobba igen. Det tar verkligen emot. Undrade först om jag var lat eller hade en minidepresion. Men jobbet suger allt ur mig. jag har bara lust om aktiviteten är riktigt roligt eller avkopplande nu för tiden.
SvaraRaderaDet är ju så där som du sa, man blev sig själv igen under sommaruppehållet och nu blir man så där som man inte vill va igen. Tex orkeslös.
P
Härligt med riktiga kommentarer.
SvaraRaderaAnn, javisst får du hjälpa till. Jag har för mig att du alltid på nåt sätt är involverad när jag flyttar =). Fast bara om du har lust förstås, inget tvång, absolut inte.
Annika, jag kan tänka mig att det är svårt att slitas mellan sitt nu och sitt möjliga sedan, speciellt om man vill vara närmre sina barn. Min mamma gjorde en sån flytt. Hon lämnade skåne för att komma närmare barnbarnen här uppe i södermanland. Fast hon hade ju ingen trädgård förstås.
P, mmmmm tänkte inte på att jobbet suger musten ur en. Fast då borde man ju känna att man är frifrifri att göra vad man vill på helgen....nä det stämmer nog det där med att hitta sig själv på sommaren.
Hej Carina, fina, kraftfulla, vackra,seriösa,spennande, nyfikna,roliga,mysiga,varma människa!!! Så kommer jag ihåg dig...men det är så himla länge sen he he så nu kanske du har förändras til en björn??? Jag känner verkligen igen mig det du beskrifer,man är aktiv och njuter, skapar och upptäcker och så helt plötsligt sjunker man i sig själv och vill helst bara ropa från pottan: KLAAAAAAAAAAAAAAAAR!!Inte göra nåt, bara vara. Nästa gång jag känner mig sa tror jag att jag smyger mig in på lilla åldervårdshemmet där som min lilla tant Rosa ligger och lägger mig bredvid henne, hon är rolig och har en bra utsikt över fjällen från sitt rumsfönster....
SvaraRaderaVad kul att ni ska flytta til ett hus i Mölnbo, låter fiiiint, hopps jag får mölighet snart och hälsa på er. Kram til hela gänget från Karla
Jag sager som du alltid sager till mig, Man kan inte alltid vara perfect och man kan inte alltid vara glad och possetiv. Nu kanske du pratade mera om att vara aktiv och fa saker och ting gjort men jag anser att det handlar om samma sak =). SOm du redan vet sa forsoker jag ALLTID vara den perfecta och tycker det ar jobbigt nar andra inte ar uber glada.... men du far alltid ner mig pa gjorden. Jag har alltid satt min mamma som den posetiva, pigga, energifulla personen i vara familj. Nar du inte finns med sa ar familjelivet trakigt... en jul utan mamma, en slacktraff utan mamma, en middag utan mamma ar inte sig lik for hon far allt att bli sa mysigt och harligt!
SvaraRaderammmm gulle dej unge ;-)
SvaraRadera