Tillbaka från Österrike

Jag får väl skriva att jag är tillbaka, eller vi rättare sagt. Resan gick bra och fort både fartmässigt och tidsmässigt. Autobahn är roligt att köra på. Jag skulle vilja påstå att man blir en mycket bättre bilförare efter att ha kört en vända på autobahn. Tyskar kör snabbt och diciplinerat. Det går att lita på dem. Man känner sig trygg. De har koll. De är hänsynsfulla och artiga. Det är inte svenska bilförare. När man kört på autobahn och sedan kommer hem till Sverige märks det fort vilka sega självgoda mesproppar vi svenskar är på vägarna. Oartiga rentutav, här ska JAG köra i 110 och JAG tänker ligga kvar härute i ytterfil och proppa igen framkomligheten för JAG har rätt till det för JAG håller hastighetsbegränsningen.

Vi åkte till Wien, vi åkte till Salzburg, vi klättrade upp till en asgammal borg, vi åkte till Kehlsteinhaus och kollade in Hitlers tehus, vi åkte tillbaka till Wien, vi packade, vi städade, vi sprang i trapporna tills vaderna var som stenbitar, vi åkte hem till Järna, vi packade in Manne i hans nya bostad, vi åkte hem till Ogan. Allt gick bra och var roligt förutom en sak.

Hitlers place. Här måste klagas. Oavsett vad man nu tycker om den gubben så är ju ett hus som han har varit i och som finns på dokumentärfilm intressant. Det tillhör vår moderna historia. Vi tycker ju om att titta på andra historiska platser där andra historiska diktatorer hållt hus, typ Ceasar m fl. Ingen skulle komma på tanken att göra med de platserna det man gjort med tehuset. Alltså, vindlande väg uppför berget, buss upp sista biten, jättedramatiskt, lång gång in i bergt, hiss av guld upp till huset 124 m. Sen är man uppe och vad ser man? Hela huset är ockuperat av en restaurang och tingeltangleförsäljning. Inget finns kvar. Det finns fem fotografier som föreställer byggandet av huset med tysk text. Inget annat. Man kan gå in i det runda rummet som man sett på film och man kan gå runt på altanen utanför. Men hela skiten består av restaurang. Det är bedrövligt. Kanske dubbelmoral. Det kan ju tyckas att tyskarna inte är så intresserade av att visa på Hitlers förehavanden eller informera om saker och ting men de vill ändå tjäna pengar på att sälja mat i det hus de egentligen inte vill visa. "Vi sitter här och äter i Hitlers hus men vi låtsas som om det är ett vanligt hus högt uppe på ett berg med strålande utsikt". Man blir sur. Sen blev man sur för att det var regn och dimma den dagen så man inte såg mer än trädtopparn nedanför. Men det kan vi ju inte anklaga tyskarna för.

För övrigt köpte vi ett hus medan vi körde autobahn ner till Wien.