Det går inte att vara ensam och ofirande när det är midsommar. Det är faktiskt svårare än att vara ensam och ofirande julafton. Jag har provat båda. Midsommar kommer alltid abrupt. Plötsligt är det dags och man är inte bjuden någonstans och man har inte bjudit någon. Då kommer den lätta paniken krypande....ska vi skita i att fira midsommar eller ska vi panikplanera nåt? Det slutar alltid med att vi panikplanerar nåt och så sätter vi igång och ringer till några vänner och frågar vad de har för sig på midsommarafton. Det slår aldrig fel. Oftast är det samma sak för dem vi ringer till, ingenting har de planerat och då blir det helt plötsligt en trevlig okomplicerad grilldag med lite avspänd samvaro, utan krav på att hoppa groda eller supa sig full eller bli kär. Tur det.
En gång när mina äldsta barn var mycket mycket små skulle jag fira midsommar själv, eller rättare sagt, jag tänkte inte fira alls. Barnens pappa skulle jobba. Runt lunchdags såg jag alla vänner och bekanta ge sig iväg finklädda och blomstersmyckade till festplatser eller festsläkt. Då fick jag ångest. Jag var ensam i hela världen. Ingen fanns och jag fick panik. Då ringde jag till pappa och Gun-Britt och hade en fruktansvärd tur. De skulle precis ge sig ut med båten på Mälaren och vi fick följa med. (De hade frågat tidigare men jag hade tackat nej eftersom jag trodde att jag inte ville fira midsommar) Vilken himla tur jag hade. På kvällen blev jag nämligen sjuk i akut halsböld och när båten låg i hamn i Mariefred åkte jag och Gun-Britt taxi till Strängnäs sjukhus. Barnen passades och jag låg med feber nere i kojen.
Under de år jag jobbade på Vidarkliniken jobbade jag varje midsommar. Då tog min mamma hand om firandet åt barnen, varje år. Jag firade på jobbet. Nu är det helt annorlunda. Sommarlovet har just börjat och man kan äntligen pusta ut. Hjälp, inte har man tänkt på att planera in en fest eller så direkt när lovligheten börjar.
En enda gång har jag haft stor fest på midsommar. Det var för ett par år sen här på Ogan som Eva och jag ordnade fest för jättemånga och det blev verkligen lyckat. Ska försöka lägga upp en bild från den festen.
Nå, i övermorgon är det midsommar och då panikgrillar vi med några till som inte har tänkt själv eller som ingen har tänkt på. Bra va? Det blir nog likadant nästa år kan jag tänka mig. Jag kommer aldrig att lära mig.
Den midsommaren med morfar och gun-britt kommer inte jag ihag.. va val for liten ;-). Ar det fran den midsommar den dar bilden pa oss i roddbaten ar fran som vi hittade i pappas lada? Men Midsommar 2006 va ju enorm och skit kul hade vi... mera sadant he he. Vi har heller inte planerat nagot. Men det blir nog lite panik grill kvall for oss ocksa med ett par bekanta.. man jobbar ju pa sjalvaste midsommar i ar. Kramelikram.
SvaraRaderaNej Linnea, den midsommar jag berättar om är 1982 då Vejde bara var en månad gammal och du alltså var 2 1/2 år bara så det är inte konstigt om du inte kommer ihåg den.
SvaraRaderaJag och Karin var ensamma igår kväll. Vi hade iofs sill o nubbe till sen lunch med svärmor. Men sen blev det inget mera. Då blev det några panikdrinkar på kvällen... Sen blev en facebook-midsommar... Jag följde några polares promilleskala med spänning...
SvaraRaderaJa, jag märkte det. Va fanken, vi hade ju kunnat fira lite ihop jö. Fast vi var alkoholfria här hemma. Nog för att det står en flaska vin i hörnet men jag orkade inte öppna korken.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera