Krigsfilm och mittsommar

Finns det fler män som min man? Han älskar krigsfilmer och helst ska de vara från första eller andra världskriget eller från finska vinterkriget. När han glor på dem identifierar han sig antingen med de tyska soldaterna eller de finska. När han ser film från andra världskriget blir han så ledsen när han inser att tyskarna förlorar spelet. Lite deppig sådär. Inte för att han är nazist utan för att de hade så snygga uniformer och tekniskt väl utrustade mordvapen och att de var så skickliga. Ja, jag vet att det låter konstigt men han är sådan. Kanske han var en tysk soldat som dog i kriget i sitt förra liv och inte riktigt kan gå vidare.

Nu har han i alla fall satt på en krigsfilm igen och det smäller och skjuter och skriker från tv-n och jag har återgått till datorn. För jag står inte riktigt ut med att se på eländet. Visst finns det en del bra krigsfilmer men inte de med smäll pang skjut och död och lera baaaaara.

Nå! Igår blev trevlig. Toba och mamma som satt runt köksbordet med oss och gaggade. God grillmat och asmumsig tårta. Vi läste högt ur "Kokbok för unga husmödrar" från 1847. Den var kul. Så pratades det gamla minnen från förr och annat trefligt. Alldeles perfekt om man inte har midsommarhets i blodet men ändå inte vill ha vanlig vardag.

Ikväll andas jorden dimma från allt regnandet. Värmen är på väg.