På jobbet var det jobbigt

Oj oj oj, det var inte så lätt att komma tillbaka till jobbet idag. Det var kul att träffa kollegor och även elever för all del men hu vad jag inte var beredd. Ni ska veta det, att handskas med grupper av tonåringar och få dem att göra vissa saker samt bete sig på visst sätt kräver energi, och det hade inte jag idag. Jag blev helt slut av att gå uppför trapporna till matsalen bara. På eftermiddagen när jag hade min mest svårhanterbara klass gav jag upp. De pratar väääääldigt mycket och leker väääääääldigt mycket och bryr sig vääääääldigt lite om vad läraren säger. Det brukar krävas ett par åthutningar var tionde minut för att få en acceptabel ljud och studienivå i det klassrummet. Nåväl, jag bara ställde mig framför dem och sa:

Jag har varit sjuk en vecka och är fortfarande inte riktigt frisk. Jag känner mig svag och eländig och orkar inte hålla ordning på er idag. Kan ni vara snälla och försöka hålla ordning på er själva idag?

Det gick faktiskt riktigt bra och vi klarade av lektionen hyfsat. När jag kom hem la jag mig att sova och det känns som att jag har feber, fast jag har ju aldrig feber. Nu ska jag bara klara av imorgon också och jag får väl be till nån snäll gud att hjälpa mig. Värmen gläder dock.